lovina i bilder
NJUT av bilderna gott folk. De tar namligen flera timmar att ladda upp.
livet på en pinne
vi har det fortfarande bra. for er som undrar. yogyakarta ar en harlig stad och vi har sett mycket och upplevt en del spannande saker.
vi har traffat lite backpackerkompisar, igar traffade vi tre stycken.
en saudiarab som alltid drack tva flaskor vodka nar han skulle kora bil (for att fa energi), en australienare som undrade varfor lisa inte var blond om hon nu var svensk och nar hon forklarade att i don't know, i was born this way sa sag han fundersam ut, och till sist en kanadensare som alskade att prata mer an nagot annat. markliga manniskor, men har kommer det roligaste. alla var over femtio, om inte sextio.
helt sanslost! verkar som att vi drar till oss konstiga gamla manniskor.
idag var vi pa sultanpalatset och dar blev vi tilldelade en guide. men inte vilken guide som helst. en gammal tant pa 77 ar som pratade sjukt otydligt, knappt kunde ga ordentligt och drog en massa skamt om king kong och orangutanger. dessutom var hon helt overtygad om att vi var kineser.
annars har vi varit pa en stor marknad. det ar lojligt billigt har. vi hittade fina orhangen som vi bestamde oss for att kopa, men nar det visade sig att de bara kunde kopas i tolvpack blev vi tveksamma. priset var dock 5000 rupiah, typ 4 kronor. sa nu har vi tolv par exakt likadana orhangen. kan ju vara bra till nagot kanske.
pa marknaden fanns en matdel. dar de blandannat rensade fisk och kyckling och hangde upp det raa kottet for att torka. sen fanns det stand dar de salde harligheten. doften var dock allt annat an harlig. fruktansvart vidrigt. men det var en upplevelse!
sen idag har vi varit pa en fagelmarknad, dar de saljer alla sortes fagelarter, och dessutom mat till faglarna. dar kunde vi dock inte stanna sa lange, klena som vi ar. runtomkring os flaxade en massa faglar och det stid stora fat med larver och diverse obehagliga insekter. det kandes som det krop overallt. men aven det var val en upplevelse, aven om det inte direkt var en trevlig sadan.
sen har vi vart i en moske under marken och en palatsruin, framforallt mosken var grym.
det ar svart att redogora for exakt allt vi gjort.. men vi forsoker sa gatt vi kan och vi har det iallafall valdigt bra. manniskor har tror att vi ar lattlurade men tji far dom nar de inser att vi inte kommer kopa deras batik eller aka till silverbyarna de formodligen far provision ifran.
det enda trista med yogya ar bristen pa restauranger. pa var gata fins nagra bra, men annars ar det svart. men vi svalter inte for det utan har hittat vara stammisstallen :) imorgon skall vi nog utforska staden lite mer pa restaurangfronten.
vi spelar mycket kort ocksa. var egen version av 700. andrea vinner dock hela tiden och lisa gar mest minus. sa kan det vara. man kan ju inte vara bra pa allt.
ja. det har ar helt enkelt liven pa en pinne.
och forresten sa har vi gjort en anna sak som vi kanske borde namna. dreads. ja, det ar sant. vi har gjort dreads.
fast bara en var, men vi gillar det!
Lisa & Andrea
vi har traffat lite backpackerkompisar, igar traffade vi tre stycken.
en saudiarab som alltid drack tva flaskor vodka nar han skulle kora bil (for att fa energi), en australienare som undrade varfor lisa inte var blond om hon nu var svensk och nar hon forklarade att i don't know, i was born this way sa sag han fundersam ut, och till sist en kanadensare som alskade att prata mer an nagot annat. markliga manniskor, men har kommer det roligaste. alla var over femtio, om inte sextio.
helt sanslost! verkar som att vi drar till oss konstiga gamla manniskor.
idag var vi pa sultanpalatset och dar blev vi tilldelade en guide. men inte vilken guide som helst. en gammal tant pa 77 ar som pratade sjukt otydligt, knappt kunde ga ordentligt och drog en massa skamt om king kong och orangutanger. dessutom var hon helt overtygad om att vi var kineser.
annars har vi varit pa en stor marknad. det ar lojligt billigt har. vi hittade fina orhangen som vi bestamde oss for att kopa, men nar det visade sig att de bara kunde kopas i tolvpack blev vi tveksamma. priset var dock 5000 rupiah, typ 4 kronor. sa nu har vi tolv par exakt likadana orhangen. kan ju vara bra till nagot kanske.
pa marknaden fanns en matdel. dar de blandannat rensade fisk och kyckling och hangde upp det raa kottet for att torka. sen fanns det stand dar de salde harligheten. doften var dock allt annat an harlig. fruktansvart vidrigt. men det var en upplevelse!
sen idag har vi varit pa en fagelmarknad, dar de saljer alla sortes fagelarter, och dessutom mat till faglarna. dar kunde vi dock inte stanna sa lange, klena som vi ar. runtomkring os flaxade en massa faglar och det stid stora fat med larver och diverse obehagliga insekter. det kandes som det krop overallt. men aven det var val en upplevelse, aven om det inte direkt var en trevlig sadan.
sen har vi vart i en moske under marken och en palatsruin, framforallt mosken var grym.
det ar svart att redogora for exakt allt vi gjort.. men vi forsoker sa gatt vi kan och vi har det iallafall valdigt bra. manniskor har tror att vi ar lattlurade men tji far dom nar de inser att vi inte kommer kopa deras batik eller aka till silverbyarna de formodligen far provision ifran.
det enda trista med yogya ar bristen pa restauranger. pa var gata fins nagra bra, men annars ar det svart. men vi svalter inte for det utan har hittat vara stammisstallen :) imorgon skall vi nog utforska staden lite mer pa restaurangfronten.
vi spelar mycket kort ocksa. var egen version av 700. andrea vinner dock hela tiden och lisa gar mest minus. sa kan det vara. man kan ju inte vara bra pa allt.
ja. det har ar helt enkelt liven pa en pinne.
och forresten sa har vi gjort en anna sak som vi kanske borde namna. dreads. ja, det ar sant. vi har gjort dreads.
fast bara en var, men vi gillar det!
Lisa & Andrea
landet där allt är mojligt
Var sista kvall i Lovina var fin. Vi satt pa stranden med Meg, Megan och typ tio indonesiska killar varav halften hette Potto och spelade gitarr och sjong. Eller, de spelade och vi sjong mest. Alla var sjukt musikaliska iallafall. Alltsa verkligen alla kunde spela riktigt bra! Imponerande. Dock var det bara tva som pratade engelska, och kanske inte helt perfekt direkt. Men det var en upplevelse, haha.
Vi befinner oss nu, efter manga om och men i Yogyakarta pa Java. Det hela borjade i forrgar nar vi satte oss pa en minibuss till Gilimanuk, dar den stora bussen skulle mota upp. Ingen vantetid, var informationen vi fatt. For er som inte besokt den sa kalalde busshallplatsen i Gilimanuk kan vi beratta att det kanns som att man sitetr mitt ute i ingenstanns. Ungefar. Sa. Dar sitter vi, bussar kommer och gar men var vantan bestar, typ. Regnet oser ner och vi ar de enda turisterna sa langt ogat kan na. Engelskakunskaperna finns, men ar begransade. Sa, efter tva timamrs vantan kommer var buss. En buss som visar sig vara kalasfin, med fallbara sovsaten, filtar, kuddar och varsin croissant-bulle. Pa bussen ar dock inte engelskakunskaperna begransade. De ar obefintliga.
Trots snurriga vagar och ett evigt tutande sover vi gott, tills bussen plotsligt stannar. Det ar dags for the free meal. Vi forsoker fa fram hur lange bussen kommer att sta dar, vi vill ju inte missa den for nu vet vi verkligen inte vart vi ar, men utan att lyckas. Sa vi bestammer oss for att halla koll pa nagra av vara medpassagerare under maltiden. Maltiden tar plats i en enorm restaurangliknande byggnad dar man star pa ko for att plocka mat fran en buffe. Vi ar som apor pa zoo. Inte en blek manniska sa langt ogat kan na. Efter maten gar vi ut, for att ha koll pa bussen. Nar den skall ga kommer chaufforen fram till oss, petar pa Andrea och pekar pa bussen. Det var all kommunikation som vi lyckades med under resan.
Sjutton timmar efter att vi lamnat Lovina ar vi framme i Yogyakarta. Tror vi. Det ar lite osakert, men en av vara medpassagerare lyckas klamma fram ett svagt Yogyaaa, sa vi gar av. Vi har ingen aning om vart vi ar eller vart vi ska. Fortfarande finns det ingen som talar engelska. Lisa lyckas fa en taxigubbe fran bussforetaget att forsta ordet hotel, han borjar snacka pa indonesiska och sager ett namn pa en gata. Vi bestammer oss for att aka med. Vad annars kan vi gora?
Tillslut hamnar vi Marliboro, gatan nummer ett har om vi forstatt ratt. Efter att ha vandrat en bit med vara ryggsackar och ratat typ tio hotell bestammer vi oss for Nuri Losmen. Dar har vi nu sovit en natt i ett kalt men rent rum innehallandes tva sangar och en bordsflakt. Vi har toalett och en knepig dusch, men till var forvaning inget handfat. Det kostar 50 000 rupiah per natt for oss bada. Det ar typ 20 kr per person. Helt okej deal.
Sa. Lite om Yogyakarta. Har finns det mesta. Manga cykeltaxis och mycket batik. Men aven en del specialiserade butiker. Hittills har vi sett en butik som enbart salde olika typer av post-it-lappar, en som salde dorrhandtag och en som salde skal till mobiltelefoner. Hittills gilalr vi Yogya, aven om vi nog trodde att det skulle finnas lite mer att se.
En sak vi kommit fram till ar att vi borde kanna oss otroligt vackra i dethar landet. 70% av alla ganger vi blir tilltalade sager manniskor saker i stil med you're beautiful. Uppenbarligen har folk har bra smak eftersom de tycker att vi ar sa snygga!
Idag har vi varit pa en tur till tva tempel. Ett buddhisttempel som heter Borbotur och ett hindutempel som hette nagot i stil med Parandam. Otroligt. Verkligen haftigt att se.
Sag i kommentarerna att nagon efterfragade fler bilder, ochj det lovar vi att lagga upp sa fort vi hittar en dator dar tar mindre an 5 minuter att logga in pa sin mail.
Lisa & Andrea
Vi befinner oss nu, efter manga om och men i Yogyakarta pa Java. Det hela borjade i forrgar nar vi satte oss pa en minibuss till Gilimanuk, dar den stora bussen skulle mota upp. Ingen vantetid, var informationen vi fatt. For er som inte besokt den sa kalalde busshallplatsen i Gilimanuk kan vi beratta att det kanns som att man sitetr mitt ute i ingenstanns. Ungefar. Sa. Dar sitter vi, bussar kommer och gar men var vantan bestar, typ. Regnet oser ner och vi ar de enda turisterna sa langt ogat kan na. Engelskakunskaperna finns, men ar begransade. Sa, efter tva timamrs vantan kommer var buss. En buss som visar sig vara kalasfin, med fallbara sovsaten, filtar, kuddar och varsin croissant-bulle. Pa bussen ar dock inte engelskakunskaperna begransade. De ar obefintliga.
Trots snurriga vagar och ett evigt tutande sover vi gott, tills bussen plotsligt stannar. Det ar dags for the free meal. Vi forsoker fa fram hur lange bussen kommer att sta dar, vi vill ju inte missa den for nu vet vi verkligen inte vart vi ar, men utan att lyckas. Sa vi bestammer oss for att halla koll pa nagra av vara medpassagerare under maltiden. Maltiden tar plats i en enorm restaurangliknande byggnad dar man star pa ko for att plocka mat fran en buffe. Vi ar som apor pa zoo. Inte en blek manniska sa langt ogat kan na. Efter maten gar vi ut, for att ha koll pa bussen. Nar den skall ga kommer chaufforen fram till oss, petar pa Andrea och pekar pa bussen. Det var all kommunikation som vi lyckades med under resan.
Sjutton timmar efter att vi lamnat Lovina ar vi framme i Yogyakarta. Tror vi. Det ar lite osakert, men en av vara medpassagerare lyckas klamma fram ett svagt Yogyaaa, sa vi gar av. Vi har ingen aning om vart vi ar eller vart vi ska. Fortfarande finns det ingen som talar engelska. Lisa lyckas fa en taxigubbe fran bussforetaget att forsta ordet hotel, han borjar snacka pa indonesiska och sager ett namn pa en gata. Vi bestammer oss for att aka med. Vad annars kan vi gora?
Tillslut hamnar vi Marliboro, gatan nummer ett har om vi forstatt ratt. Efter att ha vandrat en bit med vara ryggsackar och ratat typ tio hotell bestammer vi oss for Nuri Losmen. Dar har vi nu sovit en natt i ett kalt men rent rum innehallandes tva sangar och en bordsflakt. Vi har toalett och en knepig dusch, men till var forvaning inget handfat. Det kostar 50 000 rupiah per natt for oss bada. Det ar typ 20 kr per person. Helt okej deal.
Sa. Lite om Yogyakarta. Har finns det mesta. Manga cykeltaxis och mycket batik. Men aven en del specialiserade butiker. Hittills har vi sett en butik som enbart salde olika typer av post-it-lappar, en som salde dorrhandtag och en som salde skal till mobiltelefoner. Hittills gilalr vi Yogya, aven om vi nog trodde att det skulle finnas lite mer att se.
En sak vi kommit fram till ar att vi borde kanna oss otroligt vackra i dethar landet. 70% av alla ganger vi blir tilltalade sager manniskor saker i stil med you're beautiful. Uppenbarligen har folk har bra smak eftersom de tycker att vi ar sa snygga!
Idag har vi varit pa en tur till tva tempel. Ett buddhisttempel som heter Borbotur och ett hindutempel som hette nagot i stil med Parandam. Otroligt. Verkligen haftigt att se.
Sag i kommentarerna att nagon efterfragade fler bilder, ochj det lovar vi att lagga upp sa fort vi hittar en dator dar tar mindre an 5 minuter att logga in pa sin mail.
Lisa & Andrea
Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig
Vi har vart har i Kalibukbuk i Lovina nagra dagar nu. Det ar fint, men vi kanner att vi borjar bli sugna pa Yogyakarta, som ar vart nasta mal. Tyvarr ar det kinesiskt nyar har sa ALLA bussar ar installda, och vill va aka dit far vi tydligen aka buss, tag och bat i tva dagar.. kanns sadar.
Sa. En an gang far vi tanka om. Det lutar for stunden at att vi blir kvar pa Bali i ytterligare nagra dagar och kanske hanger pa Meg och Megan, tva helt grymma kanadensiskor vi traffat. Men som sagt. Det ar hur det kanns nu. Vi far se vad som hander imorgon!
Men vi skrattar och mar bra iallafall. Idag har vi sett delfiner och balis svar pa varan glassbil. Sanslost.
I medgang och motgang.. Livet ar anda underbart!
Lisa & Andrea
Sa. En an gang far vi tanka om. Det lutar for stunden at att vi blir kvar pa Bali i ytterligare nagra dagar och kanske hanger pa Meg och Megan, tva helt grymma kanadensiskor vi traffat. Men som sagt. Det ar hur det kanns nu. Vi far se vad som hander imorgon!
Men vi skrattar och mar bra iallafall. Idag har vi sett delfiner och balis svar pa varan glassbil. Sanslost.
I medgang och motgang.. Livet ar anda underbart!
Lisa & Andrea
Don't worry, be sexy.
VI befinner oss for tillfallet i den vackra kuststaden Lovina, ungefar tre timmars bussresa fran Ubud. En bussresa som vi trodde skulle bli bekvam och sval, i en stor, luftkonditionerad buss. Men ack sa fel man kan ha. Istallet hamnade vi i en betydligt mindre och skraltigare buss, i vilken det var svart att inte kanna minst hala eller gupp. Pa bussen traffade vi manniskor. Narmare bestamt en hollandare och en australiensare. De var trevliga och det slutade med att vi hamnade pa samma hotell, ungefar tio meter fran havet och med en mycket fin pool. Ett valdigt overpris fick vi betala ocksa, hela 25 kronor per skalle. Vi har umgatts med de andra tva, mest pa grund ut av att det inte verkar finnas sa manga andra unga manniskor har. Vi verkar vara de enda i hela Lovina.
Och for att gora det hela lite mer spannande, sa man inte riskerar att bli uttrakad, sa passar Andrea pa att skada sig. Varfor inte gora det de forsta veckorna liksom? Det ar ju bara onodigt att vanta. Bade hoger fot och vanster hand fick otacka sar och det blev, efter en somnlos natt, fard till doktor. En doktor som inte var helt latt att hitta eftersom fa verkar kunna engelska i denna stad. Lisa gick och gick och tillslut hittade hon nagon som forstod ordet sjuk, och doktor. Doktorn var snall men laste mest tidningen, de som tittade pa saren var istallet hans skoterskor. Det viktigaste han sa var nog: Don't worry, be sexy. Det var val hans motto typ. Han sa det inte bara en gang, utan tva. Men medicin skrev han i alla fall ut, och en spruta i rumpan blev det ocksa. att inte kunna ga ordentligt pa ett tag far man acceptera. bada i saltvatten ar tydligen inte heller sa bra. Otur for oss som hade bokat en snorklingstur.
Men. Trots skador och annat forsoker vi vara positiva. Det hander trots allt mycket kul har ocksa.
Lisa fick bevisat for sig att hon ar en riktig viting nar vi lag vid poolen igar. En massagekvinna kom fram och pratade med henne och framforallt med hollandaren (som har ganska sa brun). Hon sa att hon kunde ge honom en kram som gjorde att han blev annu brunare, som en indier. Sen sa hon att har pa Bali vill man garna vara vit. Da vande hon sag till Lisa med orden: That is the number one colour on Bali. She is white! Skrattsalvorna fran en bitter tysk gubbe och fran oss sjalva var ett faktum. Sedan forklarade hon: If I go out in the night, no one can see me. But they can se her, because she is white!
Sa eftersom man vill vara modern har vi beslutat oss for att halla oss i skuggan. Vem vill inte ha hudfargen som ar nummer ett?!
Ikvall skall vi nog ata middag med tva kanadensiskor vi traffat som verkar sjukt trevliga. Kanns bra att traffa folk aven om vi inte borjat trottna pa varandra sader hemskt mycket annu..
Vi stannar nog har i Lovina, eller Kalibukbuk som byn heter, till pa mandag eller tisdag. Sedan ar det Yogya, som folk ahr kallar det, pa Java som galler.
Hoppas allt ar bra med er dar hemma!
Lisa & Andrea
Och for att gora det hela lite mer spannande, sa man inte riskerar att bli uttrakad, sa passar Andrea pa att skada sig. Varfor inte gora det de forsta veckorna liksom? Det ar ju bara onodigt att vanta. Bade hoger fot och vanster hand fick otacka sar och det blev, efter en somnlos natt, fard till doktor. En doktor som inte var helt latt att hitta eftersom fa verkar kunna engelska i denna stad. Lisa gick och gick och tillslut hittade hon nagon som forstod ordet sjuk, och doktor. Doktorn var snall men laste mest tidningen, de som tittade pa saren var istallet hans skoterskor. Det viktigaste han sa var nog: Don't worry, be sexy. Det var val hans motto typ. Han sa det inte bara en gang, utan tva. Men medicin skrev han i alla fall ut, och en spruta i rumpan blev det ocksa. att inte kunna ga ordentligt pa ett tag far man acceptera. bada i saltvatten ar tydligen inte heller sa bra. Otur for oss som hade bokat en snorklingstur.
Men. Trots skador och annat forsoker vi vara positiva. Det hander trots allt mycket kul har ocksa.
Lisa fick bevisat for sig att hon ar en riktig viting nar vi lag vid poolen igar. En massagekvinna kom fram och pratade med henne och framforallt med hollandaren (som har ganska sa brun). Hon sa att hon kunde ge honom en kram som gjorde att han blev annu brunare, som en indier. Sen sa hon att har pa Bali vill man garna vara vit. Da vande hon sag till Lisa med orden: That is the number one colour on Bali. She is white! Skrattsalvorna fran en bitter tysk gubbe och fran oss sjalva var ett faktum. Sedan forklarade hon: If I go out in the night, no one can see me. But they can se her, because she is white!
Sa eftersom man vill vara modern har vi beslutat oss for att halla oss i skuggan. Vem vill inte ha hudfargen som ar nummer ett?!
Ikvall skall vi nog ata middag med tva kanadensiskor vi traffat som verkar sjukt trevliga. Kanns bra att traffa folk aven om vi inte borjat trottna pa varandra sader hemskt mycket annu..
Vi stannar nog har i Lovina, eller Kalibukbuk som byn heter, till pa mandag eller tisdag. Sedan ar det Yogya, som folk ahr kallar det, pa Java som galler.
Hoppas allt ar bra med er dar hemma!
Lisa & Andrea
fotografera mera
Har tagit rätt mycket bilder här i Ubud. Men inga bilder kan någonsin göra platserna och ögonblicken rättvisa. Här får ni se iallafall. Och tänk er att det är tusentals gånger mer fantastiskt och bra.
dom gillar oss men vi gillar inte dom
Just nu är jag överlycklig för att jag lyckats fixa ett svenskt tangentbord. Grymt. Lättare att läsa blir det för er också!
Så tänkte berätta en liten historia om en plats som kallas för Ubud. Den började i förrgår och har ännu inte slutat.
Vi bor på ett ställe som heter Brata Home Stay, att kalla det hotell vore att överdriva men det är nog trots allt det det är. I vårt rum finns en säng, en garderob, en stol, och ett badrum. I Badrummet finns en toalett och ett handfat, och över sängen har vi alldeles själva hängt upp myggnätet som gubben på kungälvs vaccinationsmottagning ansåg att vi behövde. Men vi hängde mest upp det om ifall att. Lite mysigt är det ändå. Så, vår tid i Ubud började med toaletten. Som har en spolfunktion. Dessvärre vill den inte sluta spola. Den spolade 24 timmar i sträck och vi sov sådär bra. När vi första kvällen skulle gå ut började det flyga in en massa små djur i vårt rum. Vi började utföra massmord, och tänkte, tack gud för myggnätet! När vi har typ 10 enorma flugliknande lik på vårat golv går vi ut. Utanför vår dörr surrar alla fluglikens vänner, och på väggen sitter en snubbe som gör oss ltie rädda. En ödla. Ja, alltså, det är rätt mycket ödlor här.. men det här var en gigantödla! Vi har aldrig sett något liknande.
Det finns även mycket hundar här i Ubud, ja, på Bali i största allmänhet. De gillar att skälla. På oss. Sen finns det gäss också. Som är lite skrämmande och går på trotoaren.
När vi kom hem efter middagen efetr massmordet inser vi att alla liken håller på att bli uppätna av pyttesmå myror. Halva golvet är fullt. Vi flyr in i vårt myggnät. Kvällen därpå sitter vi på en restaurang när det helt plötsligt börjar krypa massor av myror på väggarna.. enbart där vi sitter. Och när vi säger massor, då menar vi MASSOR. När vi kommer hem har vi återigen fått besök på vårt rum och det är bara att ta fram tidningen och börja jaga. Även denna natt känns vår säng, vars madrass vi stopapr in myggnätet noga under, som jordens tryggaste plats.
Djuren verkar dras till oss. Dom gillar oss. Tydligen.
Har vi förresten berättat att det är helt fantastiskt här?
Här är fullt av art galleries och butiker med fina saker. Vi har varit på en långpromenad på Landsbygden i byar som heter saker som Langkasadiem och Sankasadiembanjkang. Typ. Ungefär så iallafall. Vi har nog sett världens vackrste platser på den promenaden. Vi dricker fruktjucier och basilikadrinkar och äter mat som knappt kostar någonting ibland. Idag har vi varit vid en vulkan och ätit frukost, och sedan cyklat ungefär 3 mil uppför och nerför till kafeplantage och tempel och vackra risodlingar. Vi är mållösa. Det är helt sanslöst vackert här. Sen har vi fått massage idag också. Inte fel för våra trötta cyklistkroppar.
Inga bilder eller ord kan riktigt beskriva hur fantastiskt det är här. Lanskapet, ljuset, ljuden, människorna. Vi är tagna. Eller som vi säger, det är absolutely breathtaking!
Lisa & Andrea
Så tänkte berätta en liten historia om en plats som kallas för Ubud. Den började i förrgår och har ännu inte slutat.
Vi bor på ett ställe som heter Brata Home Stay, att kalla det hotell vore att överdriva men det är nog trots allt det det är. I vårt rum finns en säng, en garderob, en stol, och ett badrum. I Badrummet finns en toalett och ett handfat, och över sängen har vi alldeles själva hängt upp myggnätet som gubben på kungälvs vaccinationsmottagning ansåg att vi behövde. Men vi hängde mest upp det om ifall att. Lite mysigt är det ändå. Så, vår tid i Ubud började med toaletten. Som har en spolfunktion. Dessvärre vill den inte sluta spola. Den spolade 24 timmar i sträck och vi sov sådär bra. När vi första kvällen skulle gå ut började det flyga in en massa små djur i vårt rum. Vi började utföra massmord, och tänkte, tack gud för myggnätet! När vi har typ 10 enorma flugliknande lik på vårat golv går vi ut. Utanför vår dörr surrar alla fluglikens vänner, och på väggen sitter en snubbe som gör oss ltie rädda. En ödla. Ja, alltså, det är rätt mycket ödlor här.. men det här var en gigantödla! Vi har aldrig sett något liknande.
Det finns även mycket hundar här i Ubud, ja, på Bali i största allmänhet. De gillar att skälla. På oss. Sen finns det gäss också. Som är lite skrämmande och går på trotoaren.
När vi kom hem efter middagen efetr massmordet inser vi att alla liken håller på att bli uppätna av pyttesmå myror. Halva golvet är fullt. Vi flyr in i vårt myggnät. Kvällen därpå sitter vi på en restaurang när det helt plötsligt börjar krypa massor av myror på väggarna.. enbart där vi sitter. Och när vi säger massor, då menar vi MASSOR. När vi kommer hem har vi återigen fått besök på vårt rum och det är bara att ta fram tidningen och börja jaga. Även denna natt känns vår säng, vars madrass vi stopapr in myggnätet noga under, som jordens tryggaste plats.
Djuren verkar dras till oss. Dom gillar oss. Tydligen.
Har vi förresten berättat att det är helt fantastiskt här?
Här är fullt av art galleries och butiker med fina saker. Vi har varit på en långpromenad på Landsbygden i byar som heter saker som Langkasadiem och Sankasadiembanjkang. Typ. Ungefär så iallafall. Vi har nog sett världens vackrste platser på den promenaden. Vi dricker fruktjucier och basilikadrinkar och äter mat som knappt kostar någonting ibland. Idag har vi varit vid en vulkan och ätit frukost, och sedan cyklat ungefär 3 mil uppför och nerför till kafeplantage och tempel och vackra risodlingar. Vi är mållösa. Det är helt sanslöst vackert här. Sen har vi fått massage idag också. Inte fel för våra trötta cyklistkroppar.
Inga bilder eller ord kan riktigt beskriva hur fantastiskt det är här. Lanskapet, ljuset, ljuden, människorna. Vi är tagna. Eller som vi säger, det är absolutely breathtaking!
Lisa & Andrea
you don't need to hit the shops
Kuta, Bali, Indonesien. Dar befinner vi oss nu. Lite jobbigt att skriva utan de dar bokstaverna med sma prickar ovanfor men det far ni ta :)
Resan hit har gatt alldeles stralande.. pa planet till Bangkok dar vi mellanlandade satt det fyra valdigt tjatiga stockholmsgubbar bakom oss. Seriost pratade de konstant i tio timmar. Andrea tyckte sig kanna igen rosten och det visade sig vara sjalvaste Peppe Eng som satt pa satet bakom. Kandes stort, haha.
Val framme pa Bali var vi valdigt trotta och ungefar ett dygn spenderade vi i vara sangar pa hotellet Kuta Beach Club, formodligen det finaste hotell vi kommer att bo pa under hela resan. Sedan har vi spatserat runt i Kuta. Ett riktigt turiststalle. Mycket taxibilar, australiensare och Ray Ban-kopior. Flera ganger blir vi tagna for "aussie people" och far hora att "aussie people, extra discount!". I var Bali-bok star det att "On Bali you don't need to hit the shops, they hit you". Kan val saga att det stammer ratt sa bra faktiskt :)
Idag har vi legat vid poolen pa vart hotell och stekt i en timma och faktiskt fatt lite farg. Det ar fint vader nu, riktigt soligt. Annars har det regnat ganska mycket.
Kuta kanns iallafall inte riktigt som var kopp te sa darfor beger vi oss nu vidare till en stad som heter Ubud. Vara planer om Gili Islands krossades lite pa grund av att det just nu ar regnperod har. Ubud ligger iallafall pa centrala Bali och dar finns mycket tempel och museum, kultur alltsa!
Malet med var resa ar att vaga. Igar vagade vi ga in pa en konstig gata, som visade sig vara en atervandsgrand. Vi vagade bestalla annan dryck an vatten, vilket resulterade i att Andrea fick sig en riktigt god Tropical Smoothie och att Lisa fick en dryck som hette Ginger Fizz som hon gillade skarpt. Vi har aven vagat ta det lugnt, legat och last och bara degat.
Sen insag vi att vi nog egentligen redan natt varat mal, bara genom att aka. Att vi vagade liksom. Det kanns ganska ofattbart men hittills aven underbart.
Nu nar det borjar lossna skall vi vaga annu mer. Vi aker visserligen taxi till Ubud, men darifran och vidare skall vi vaga aka buss. Vaga!
Lisa & Andrea
Resan hit har gatt alldeles stralande.. pa planet till Bangkok dar vi mellanlandade satt det fyra valdigt tjatiga stockholmsgubbar bakom oss. Seriost pratade de konstant i tio timmar. Andrea tyckte sig kanna igen rosten och det visade sig vara sjalvaste Peppe Eng som satt pa satet bakom. Kandes stort, haha.
Val framme pa Bali var vi valdigt trotta och ungefar ett dygn spenderade vi i vara sangar pa hotellet Kuta Beach Club, formodligen det finaste hotell vi kommer att bo pa under hela resan. Sedan har vi spatserat runt i Kuta. Ett riktigt turiststalle. Mycket taxibilar, australiensare och Ray Ban-kopior. Flera ganger blir vi tagna for "aussie people" och far hora att "aussie people, extra discount!". I var Bali-bok star det att "On Bali you don't need to hit the shops, they hit you". Kan val saga att det stammer ratt sa bra faktiskt :)
Idag har vi legat vid poolen pa vart hotell och stekt i en timma och faktiskt fatt lite farg. Det ar fint vader nu, riktigt soligt. Annars har det regnat ganska mycket.
Kuta kanns iallafall inte riktigt som var kopp te sa darfor beger vi oss nu vidare till en stad som heter Ubud. Vara planer om Gili Islands krossades lite pa grund av att det just nu ar regnperod har. Ubud ligger iallafall pa centrala Bali och dar finns mycket tempel och museum, kultur alltsa!
Malet med var resa ar att vaga. Igar vagade vi ga in pa en konstig gata, som visade sig vara en atervandsgrand. Vi vagade bestalla annan dryck an vatten, vilket resulterade i att Andrea fick sig en riktigt god Tropical Smoothie och att Lisa fick en dryck som hette Ginger Fizz som hon gillade skarpt. Vi har aven vagat ta det lugnt, legat och last och bara degat.
Sen insag vi att vi nog egentligen redan natt varat mal, bara genom att aka. Att vi vagade liksom. Det kanns ganska ofattbart men hittills aven underbart.
Nu nar det borjar lossna skall vi vaga annu mer. Vi aker visserligen taxi till Ubud, men darifran och vidare skall vi vaga aka buss. Vaga!
Lisa & Andrea
vårt hotell, kuta beach club
greetings from arlanda airport
hej vår trogna läsarkrets. vi har nu nått vår första etapp på resan. arlanda. känns bra.
hittills har mycket spännande hänt. vi har pratat med kilroy eftersom vår flygbiljett hem strulat lite och de berättade för oss att de nu tillverkar en biljett till oss i word. så vill ni åka någonstanns i världen så vet ni hur ni lätt fixar det. word.
andrea har även upptäckt en fin finess med penningbältet. det värmer magen om det är kallt.
då vi har lite tid att fördriva här på arlanda har vi som sig bör när man kommer till en ny plats utforskat den och gått på upptäcksfärd. vi har upplevt både naturljud, vattenporl, fågelkvitter, barnskratt och rymdljud. mycket vackert och kreativt. arlanda är absolut värt ett besök. planera in det på din resa när du besöker stockholm!
ring oss inte. det är dyrt (med undantag för fram till klockan 13.55 idag). men. sms mottages tacksamt. det kostar ingentingför oss och inte mer än ett vanligt litet meddelande för er :)
på återseende
lisa & andrea
arlanda by night
hittills har mycket spännande hänt. vi har pratat med kilroy eftersom vår flygbiljett hem strulat lite och de berättade för oss att de nu tillverkar en biljett till oss i word. så vill ni åka någonstanns i världen så vet ni hur ni lätt fixar det. word.
andrea har även upptäckt en fin finess med penningbältet. det värmer magen om det är kallt.
då vi har lite tid att fördriva här på arlanda har vi som sig bör när man kommer till en ny plats utforskat den och gått på upptäcksfärd. vi har upplevt både naturljud, vattenporl, fågelkvitter, barnskratt och rymdljud. mycket vackert och kreativt. arlanda är absolut värt ett besök. planera in det på din resa när du besöker stockholm!
ring oss inte. det är dyrt (med undantag för fram till klockan 13.55 idag). men. sms mottages tacksamt. det kostar ingentingför oss och inte mer än ett vanligt litet meddelande för er :)
på återseende
lisa & andrea
arlanda by night
välkomna till vår lilla blogg
eftersom vi åker iväg till asien i några månader imorgon har vi startat en liten blogg, där våra nära och kära kan följa oss på vårat äventyr!
