Andrea & Lisa

VI befinner oss for tillfallet i den vackra kuststaden Lovina, ungefar tre timmars bussresa fran Ubud. En bussresa som vi trodde skulle bli bekvam och sval, i en stor, luftkonditionerad buss. Men ack sa fel man kan ha. Istallet hamnade vi i en betydligt mindre och skraltigare buss, i vilken det var svart att inte kanna minst hala eller gupp. Pa bussen traffade vi manniskor. Narmare bestamt en hollandare och en australiensare. De var trevliga och det slutade med att vi hamnade pa samma hotell, ungefar tio meter fran havet och med en mycket fin pool. Ett valdigt overpris fick vi betala ocksa, hela 25 kronor per skalle. Vi har umgatts med de andra tva, mest pa grund ut av att det inte verkar finnas sa manga andra unga manniskor har. Vi verkar vara de enda i hela Lovina.

Och for att gora det hela lite mer spannande, sa man inte riskerar att bli uttrakad, sa passar Andrea pa att skada sig. Varfor inte gora det de forsta veckorna liksom? Det ar ju bara onodigt att vanta. Bade hoger fot och vanster hand fick otacka sar och det blev, efter en somnlos natt, fard till doktor. En doktor som inte var helt latt att hitta eftersom fa verkar kunna engelska i denna stad. Lisa gick och gick och tillslut hittade hon nagon som forstod ordet sjuk, och doktor. Doktorn var snall men laste mest tidningen, de som tittade pa saren var istallet hans skoterskor. Det viktigaste han sa var nog: Don't worry, be sexy. Det var val hans motto typ. Han sa det inte bara en gang, utan tva. Men medicin skrev han i alla fall ut, och en spruta i rumpan blev det ocksa. att inte kunna ga ordentligt pa ett tag far man acceptera. bada i saltvatten ar tydligen inte heller sa bra. Otur for oss som hade bokat en snorklingstur.

Men. Trots skador och annat forsoker vi vara positiva. Det hander trots allt mycket kul har ocksa.

Lisa fick bevisat for sig att hon ar en riktig viting nar vi lag vid poolen igar. En massagekvinna kom fram och pratade med henne och framforallt med hollandaren (som har ganska sa brun). Hon sa att hon kunde ge honom en kram som gjorde att han blev annu brunare, som en indier. Sen sa hon att har pa Bali vill man garna vara vit. Da vande hon sag till Lisa med orden: That is the number one colour on Bali. She is white! Skrattsalvorna fran en bitter tysk gubbe och fran oss sjalva var ett faktum. Sedan forklarade hon: If I go out in the night, no one can see me. But they can se her, because she is white!
Sa eftersom man vill vara modern har vi beslutat oss for att halla oss i skuggan. Vem vill inte ha hudfargen som ar nummer ett?!

Ikvall skall vi nog ata middag med tva kanadensiskor vi traffat som verkar sjukt trevliga. Kanns bra att traffa folk aven om vi inte borjat trottna pa varandra sader hemskt mycket annu..

Vi stannar nog har i Lovina, eller Kalibukbuk som byn heter, till pa mandag eller tisdag. Sedan ar det Yogya, som folk ahr kallar det, pa Java som galler.

Hoppas allt ar bra med er dar hemma!
Lisa & Andrea